…mennesket vet [aldri] hvem det lider og venter for. Det lider og venter og sliter for folk det aldri skal kjenne, og som i sin tur skal lide og vente og slite for andre som heller ikke skal blir lykkelige, for mennesket streber alltid etter en lykke som ligger hinsides det som er det forunt. Men menneskets storhet ligger nettopp i at det ønsker å forbedre det som er. Pålegge seg oppgaver. I Himlenes rike er det ingen storhet å erobre, for der er rangstigen fastlåst, der er intet ukjent, en tilværelse uten ende, hvor intet offer, ingen hvile, ingen fryd er mulig. Det er derfor mennesket, tynget av smerter og oppgaver, vakker i all sin ulykke, i stand til å elske i all sin nød, bare kan finne sin storhet, yte sitt ypperste i Riket av denne verden. Alejo Carpentier – Riket av denne verden (1949) …frykten for å lide er verre en selve lidelsen. Paulo Coelho - Alkymisten (1988) … människorna är som små skålar, en del lite mindre. En del lite större. I dessa skålar häller gudarna lidande. Åt en del så fullt att det står ända upp till kanten. Åt andra kanske lite mindre. Men ingen skål blir tom! Vad kan du göra åt de? Nej inte påverka gudarna, makterna. Givetvis inte. Åt vara gud ser du är att inte kunna påverkas. Och slår du sönder skålarna kalles det mord! Barmhärtighetsmord. Får givetvis inte förekomma. Nej. De är inte humant. Möjligen kan du försöka fylla skålarna me nå annat. Så att gudarna inte kan hälla i så mycke lidande. Alkohol. … Men i det långa loppet. P. C. Jersild - Prins Valiant och konsum (1966) … den tänkande människan är olyckligare än den blint arbetande. Hon upplever eländet långt innan det drabbar henne. Hon straffas dubbelt. Böj ditt huvud och arbeta, så behöver du bara dö en gång! P. C. Jersild - Efter floden (1982) Det er mye man må tåle i livet som sikkert gjør mer vondt enn å bli hengt … Robert Musil - Mannen uten egenskaper (1952) Hvor mange lidelser … ville ikke forsvinne hvis tanken døde… André Malraux – Menneskets lodd (1933) Fra de mest usunne trakter eller fra de traktene hvor en har lidd mest, kan det komme pust som minner om paradisets dufter. I et lunkent og kjedelig liv gir minnene om lidelser en udefinerbar nydelse. Honoré de Balzac - Tapte illusjoner (1843) hvor langt fra hverandre menneskene står, selv om de er aldri så glad i hverandre; … når du lider, så er smerten din og din alene, og ingen kan bære det minste av den for deg; … når du lider betyr det ikke at andre også føler denne smerten, uansett hvor stor deres kjærlighet til deg måtte være; … det er dette som gjør livet ensomt. Dino Buzzati – Tatarenes ørken (1940) Bare den som har vært gjennom dyp lidelse, kjenner gleden. Stefan Zweig – Evige øyeblikk (1927) … det er hundre ganger bedre å lide for en overbevisning enn å myrde for den. Stefan Zweig – Evige øyeblikk (1927) ”Man lider mindre når man tror på noe.” ”Ja. Men det er meget man kan tro på. Ikke bare Gud.” Erich Maria Remarque – Livsflammen (1952) Andres aktelse for våre lidelser er det bare døden som skaffer oss. Selv de ynkeligste lidelser oppnår verdighet gjennom den. Thomas Mann – Buddenbrooks. En families forfall (1901) Noen mennesker blir forkrøplet av lidelse, mens andre foredles av den. Ljudmila Ulitskaja – Medea og hennes barn (1996) … Jesus Kristus måtte jo lide. Og jeg er kommet til den overbevisning at han ikke led for å fri oss fra våre lidelser, men for å lære oss hvordan vi skal bære lidelsene. For han visste at det ikke finnes liv uten lidelse. Alan Paton – Gråt, mitt elskede land! (1948) Gad vite hvor mange mennesker det var her i verden som led og fortsatte å lide, fordi de ikke kunne bryte gjennom sin egen skyhet og reserverthet og i sin blindhet og dårskap bygde opp en høy mur av forvrengninger som skjulte sannheten for dem. Daphne de Maurier – Rebecca (1938)